Vilka strukturella faror uppstår från felaktig installation av-tornkransstag?

I. Felaktiga vinklar för dragstången- som orsakar lokal spänningskoncentration på tornmasten
Om dragstångens lutningsvinkel överskrider standardgränserna genererar dragkraften en betydande lateral komponent. Svetsarna på tornmastsektionerna utsätts för långvariga alternerande skjuvkrafter, vilket gör dem mycket känsliga för sprickbildning och orsaka deformation av de viktigaste strukturella delarna.
Ojämn belastning mellan två-stag-specifikt, överbelastning på ena sidan-kan direkt göra att tornmasten vrider sig mot den sidan.
II. Underlåtenhet att installera stödplåtar, vilket leder till krossning av betongväggar och inbäddade delar
När drag-stöden pressar direkt mot väggförstärkningen utan stålstödplåtar för att fördela trycket, kan långvariga, upprepade dragkrafter göra att inbäddade delar lossnar eller dras ut. Detta resulterar i omfattande skador på ytterväggsbetongen och förlust av bärförmåga- vid fästpunkten.
Vid kraftiga-vindförhållanden tappar tornmasten sidohållning, vilket leder till en drastisk ökning av svajningsamplituden.
III. Tvångsspända drag-stag, vilket orsakar konstgjord böjning av tornmasten
Arbetare kan spänna dragstängerna för mycket- för att korrigera mindre lutning i tornmasten. Denna yttre kraft inducerar permanent böjning; när kranen klättrar högre förvärras deformationen, vilket skapar risk för kollaps.
IV. Ojämna drag-längder orsakar obalans i belastningen mellan de två delarna
Om de två dragstängerna på samma fästnivå är olika långa, koncentreras hela lasten på en enda del. Överbelastning av en enda stång kan leda till böjning eller avskalade gängor; om stången snäpper faller redskapets skyddsfunktion helt.
V. För stort avstånd mellan bilagor, vilket resulterar i en alltför lång fristående-tornsektion
En godtycklig ökning av avståndet mellan infästningsnivåerna gör att den ostödda höjden på tornmasten överskrider designgränserna. Vindlaster på hög-höjd förstärks på flera sätt; otillräcklig total styvhet i tornet och överdrivna oscillationsamplituder förvärrar strukturell trötthet.
Sammanfattning
Förankringssystemet fungerar som en kritisk försvarslinje för tornkranens stabilitet. Felaktiga konstruktionsmetoder-som felaktiga vinklar, stöd som inte får full kontakt, påtvingad spänning och ojämn lastfördelning-komprometterar gradvis tornets struktur. Endast genom att strikt följa ritningarna för att kontrollera drag-vinklarna, säkerställa balanserad belastning på de dubbla stängerna och korrekt förstärkning av stöden kan tornets stabilitet säkras ordentligt och strukturella olyckor på höjden förhindras.